|
Författaren kom fram till att den
troliga fysiologiska avvänjningsperioden hos människan
börjar vid cirka 2 ½ år och slutar vid cirka
7 år. Dessa siffror tycks överensstämma bra med
hur amning fungerar i kulturer som saknar avvänjningsstress.
När barn är redo avvänjer
de sig själva. Det är inget vi måste göra
åt dem. Vi KAN göra det om vi vill, och vi kan göra
det närhelst bördan överväger glädjen,
men det finns inget tillfälle när bröstmjölk
inte längre är en komplett föda för barn
och det finns inget tillfälle när amning inte är
fullständigt normalt, oavsett vad vår kultur påstår.
Jag ska berätta om mina egna upplevelser
av avvänjning. Min första son avvande sig helt plötsligt
vid 2 ½ år efter en semester tillsammans med några
äldre kusiner. Han åt, sov och lekte med dem i en
vecka och ammade ingenting. När vi kom hem gick han direkt
till vår favoritstol, klättrade upp i mitt knä…
men sen visste han inte vad han skulle göra. Slut på
amningen. Han ryckte på axlarna och gick sin väg.
Min andra son var 2 ½ när jag
blev inlagd på sjukhus med en hjärnböld. Han
träffade mig bara en gång i veckan under en och en
halv månad… och ammade varje gång. Flera ÅR
senare, när jag bad honom vänta lite oftare än
vad jag själv insåg sa han,
- Du vet mamma, ibland tycker jag om att tänka på
mina favoritsaker. Som ankor. Och att amma. Men ibland när
jag tänker på mina favoritsaker så har jag dem
inte längre.
Jag visste inte riktigt vad han menade,
men jag förstod att det var något viktigt. -Åh,
sa jag. Är amning så viktigt för dig?
-Ja, sa han ledset.
-Ja, men då ska du få amma så länge det
känns viktigt för dig.
-Även när jag är 13? Sa han, med samma ledsna
röst.
Jag kunde inte låta bli att skratta. -Jag tror inte att
du kommer vilja amma då, men visst, även när
du är 13.
Vid det laget ammade han bara en gång
varannan, var tredje dag och jag trodde att han skulle vilja
amma den kvällen. Men det gjorde han inte. Han ville bara
ha tillåtelse. Mot slutet av vår amningsrelation
så ammade han några sekunder med flera veckor emellan,
så jag är inte riktigt säker på hur gammal
han var när han slutade. Men jag vet att när han var
8 år och satt i mitt knä en dag, så la han sig
ner som för att amma och sa också att han ville göra
det.
Jag visste att rent biologiskt så
var det inget fel att amma vid den åldern. Men han gillade
ninjas och bajsskämt. Vad skulle hända ett sådant
barn om han ammade vid denna ålder? Men vi hade ett kontrakt…
Jag skämtade lite med honom, men han stod på sig.
Då kom någon in i rummet, han distraherades och så
var stunden förbi. Nästa morgon vaknade han med vattkoppor.
Jag tror att han kände på sig att något var
fel och visste innerst inne vad som skulle kunna hjälpa.
Så jag har haft ett barn i varje
ände av avvänjningsperioden. Avvänjning handlar
om personligheter och relationer och kärlek och allting
som gör att en person inte är likadan som en annan.
Det har ingenting att göra med barnläkare, eller experter
eller någon annan utanför din familj.
av Diane Wiessinger
Diane Wiessinger är en internationellt
erkänd laktationskonsult. |
