Slut på en amningsstrejk

Vid nio månader vägrade Matti ta bröstet. Vi hade utvecklat en negativ amningsrelation som min man kallade för "skrik amning".

På hälsokosten sa hon att hennes två barn drack komjölk vid nio månader. En kostrådgivare sa att jag skulle rycka upp mig och börja med välling. Barnets läkare hade föreslagit tillägg redan vid fyra månader.

Matti var för liten för att avvänjas. Jag tyckte illa om tillägg och välling. Jag älskade att amma och jag avskydde att hon strejkade.

Jag frågade en kvinna som hade ammat alla sina barn tre år var:
"Släng bort napparna," sa hon.

- Alla sex? skrek jag. Vi använde bara nappar på natten och när Matti skulle sova middag, men de verkade vara livsnödvändiga.

- Lycka till! sa min man.

Jag la mig med Matti i gästrummet och sov med henne hela helgen. Det var helvetiskt. Matti skrek och skrek och sparkade och skrek och sög på mina bröst tills de fick brännsår av allt sugande. På söndagen ammade hon i soffan, kärleksfullt, som ett litet spädbarn igen. Det var så underbart att jag grät.

Matti ammade bara i 15 månader men jag var så tacksam för de extra sex månaderna. Inga nappar i den här familjen, någonsin igen. Matti ammar fortfarande sin docka.

av R.S.