Blöjfri vid sex månader

Mitt första barn växte upp med tygblöjor och fick välja själv när han var redo att sluta med dem. Han använde blöjor på dagen tills han var en bra bit över tre år och hade nattblöja mycket längre (av och till fram till han var tio år!) Det var svårt för mig att vara tålamodig med honom och jag märkte att han egentligen ville bli blöjfri tidigare, men visste inte hur han skulle göra.

När min andra son föddes tolv år senare hade jag hunnit tänka mycket på detta. Kulturer som lever nära naturen använder ju inte blöjor. De bär sina barn hela tiden. Så vad händer? Blir de nerkissade hela tiden? Vad jag förstod från artiklar jag hade läst så kunde dessa mammor känna på sig när barnen behövde tömma sig.

Vi testade oss fram. Genom att iaktta min sons signaler och kommunicera med honom (utan språk) om hans behov att tömma kroppen upptäckte jag det som kvinnor i så många andra kulturer vet: att ett barn är i kontakt med sina tömningsbehov från födelsen och att de kan kommunicera dessa så att föräldern kan svara! Jag kallar detta tömningskommunikation för det förmedlar vad det handlar om.

Min son bajsade i en blöja sista gången när han var fyra månader gammal. Långt innan han fyllde två år använde han pottan själv utan tillsägelse. Ibland hände olyckor, men det var när han var trött eller sjuk.

Idén att barn kan inte kontrollera sina naturbehov är obegriplig för mammor som har sett sina barn göra det utan tvång eller press. Utifrån min erfarenhet tror jag nu att bebisar signalerar sina tömningsbehov precis som de signalerar behovet att bli ammade eller burna, och att de förväntar sig att dessa signaler ska besvaras. Jag tror också att när dessa behov inte besvaras och de lämnas i blöta blöjor så förlorar de denna medvetenhet och slutar signalera detta behov (precis som barn som lämnas för att gråta sig själva tills sömns till slut ger upp). Sedan när de blir större och verbala och föräldrar kan förklara deras behov för dem så måste de på nytt lära sig att lyssna till sina kroppssignaler.

Min och andras erfarenhet av öppenhet på detta område får mig att tro att barnet förlorar medvetenheten kring sina kroppssignaler när de är omkring sex månader gamla. De flesta kulturer som använder sig av tömningskommunikation börjar någon gång under barnets första fem månader.

Min erfarenhet har också fått mig att dra följande slutsats att vid vanlig potträning har barnet rätt att kräva extra mycket tålamod och kärlek, då barnet håller på att återerövra förlorad kunskap kring sin kropp.