Introduktion till Jean Liedloff

1975 kom boken "Kontinuumbegreppet - sökandet efter den förlorade lyckan" skriven av en amerikansk kvinna vid namn Jean Liedloff. Hon menade att vi i Väst behandlar våra barn på ett felaktigt sätt och försökte beskriva det korrekta sättet utifrån sin teori om kontinuum - de förutsättningar vi har som evolutionen har givit oss. Sedan boken kom ut har hundratusentals föräldrar läst boken och entusiastiskt försökt följa hennes råd. Vad är det då som är så speciellt med Liedloffs teorier kring det lilla barnet?

Jean Liedloff anser att vi vid födelsen har den nödvändiga kunskapen vi behöver för att hålla oss vid liv samt att människan är en social varelse. Det betyder att barn behöver inte "uppfostras" eller "skolas". Barn är själva motiverade att lära sig vilka sociala regler som finns - de behöver endast förebilder så att de vet vad de ska göra.Vidare anser hon att lycka är ett normaltillstånd, ett tillstånd som vi föds i, men som berövas oss västerlänningar, genom det sätt vi blir behandlade som spädbarn.

Hon baserar sin teori på de iakttagelser hon gjorde när hon levde hos en sydamerikansk indianstam i flera år. Under den tiden insåg hon att människor kan leva i fullständig harmoni med varandra - gräl, bråk, olydnad, trots, o.s.v. förekom inte hos detta folk. När hon tittade närmare förstod hon att detta hade sin grund i hur de behandlade sina barn.

Att ta hand om barn var hos detta folk en icke-aktivitet, d.v.s. något man bara gjorde, såsom andades, medan man gjorde något annat. Det lilla spädbarnet hölls i ständig kontakt med en annan kropp, först modern och sedan syskon och andra släktingar. Denna fas kallar Liedloff "in-arms" fasen. Man lade aldrig ifrån sig barnet, utan det fick vara närvarande medan modern uträttade sina sysslor. Denna fas grundlägger hos barnet känslan av att alltid vara älskat och välkommet.

"In-arms" fasen tar slut när barnet självt är redo att lämna moderns armar, vilket oftast sker när det börjar krypa runt 5-6 månaders ålder. Barnet ses som en självständig individ, kompetent att ta hand om sig själv. Modern håller sig stilla på en plats medan barnet utforskar världen, i allt större cirklar. Ingen avbryter barnet eller försöker påverka dess upplevelse, t.ex. genom att ta undan "farliga" saker. Det existerar en fullständig tillit mellan barn och vuxna - att barnet kan och att de vuxna finns där att återvända till.

Liedloff menar att om ett barn inte fått uppleva "in-arms" fasen kommer det alltid hungra efter denna trygga, ombonade upplevelse, att ständigt få vara i famnen hos en vårdare som lugnt lever sitt liv. Det är längtan efter denna trygga kärleksfulla fas som är roten till "jakten efter lyckan" i vår egen kultur påstår Liedloff.

Av Cecilia Moen