Att ta paus i amningen

Åka bort en helg

Julia, som är två och ett halvt, älskar fortfarande att amma två, tre gånger om dagen, speciellt tidigt på morgonen.

Jag slutade nästan att amma henne när hon var två då en omgång halsfluss sammanföll med en begravning i släkten. Jag åkte hemifrån i tre dagar och blev förvånad över att brösten inte svällde som de hade gjort när mitt första barn hade amningsstrejkat. Jag tänkte att det berodde nog på att jag inte producerade så mycket mjölk längre eftersom Julia inte ammade så ofta.

Det var frigörande att veta att om jag behövde det kunde jag ta ett par dagar för mig själv ifrån barnen. Helt plötsligt var amning inte längre något restriktivt (efter 5 års amning hade jag börjat fundera på om jag någonsin skulle få ha en dag för mig själv). Jag kände att det var fritt fram att säga -Okej, jag ammar Julia så länge det passar oss båda två.

Sedan dess har jag åkt bort några helger och det har gått jättebra. När jag inte finns i närheten förväntar sig inte Julia att hon ska ammas. Pappa har inte bröst och det accepterar hon lugnt och stilla. Och när jag kommer hem fortsätter vi att amma som om jag har aldrig varit borta.

Den stora fördelen med att amma ett större barn är att de kan berätta för dig hur gott din mjölk smakar och hur mycket de tycker om att amma. Det känns så gott att bli uppskattad av en frisk, pigg, livlig, intelligent liten person.

Amma halva tiden

När vår dotter var två och ett halvt skildes vi och delade upp vårdnaden emellan oss. Jag hade henne halva veckan och hennes pappa hade henne andra halvan.

Hon tyckte mycket om att amma, men nu helt plötsligt var hon borta tre eller fyra dagar i sträck och jag blev orolig över hur det skulle gå med min mjölkproduktion.

Under de första månaderna gick det upp och ner med tillgången. Ibland hängde två tomma säckar i flera dagar, för att sedan förvandlas till stora läckande bröst under tiden min kropp försökte hitta rytmen i min dotters närvaro och behov. Till slut fann de ett bra mellanläge och klarade även av när hon var borta från mig en gång i flera veckor.

Nu är hon fem och går i förskolan. Hon ammar fortfarande när hon är hos mig, och det är jag glad för. Jag tänker som så att om hon bara har sin mamma halva tiden så har hon mycket att ta igen.

Det är otroligt vad ens kropp kan ge - det gäller bara att lita på att saker och ting kommer att bli bra. Man ska inte låta avbrott hindra en från att ge kärlek och hudkontakt. Mina 42-åriga bröst kan fortfarande ge tröst.