McKennas sömnforskning

James J. McKenna är professor i antropologi och forskare i neurologi, psykiatri och mänskligt beteende. Sedan 1983 har han forskat uteslutande inom området Plötslig spädbarnsdöd och sömn. Han menar att spädbarn behöver ständig kontakt med sina mödrar och pekar på två biologiska faktorer som gör detta nödvändigt: bröstmjölkens sammansättning och barnets långsamma neurologiska utveckling.

Bröstmjölk har relativt låga halter protein och fett och höga halter av lättsmält socker vilket gör att barnet behöver äta ofta. McKenna har i sin forskning studerat sovande mödrar med barn och dragit bl.a. slutsatserna att spädbarn som sover tillsammans med sina mödrar har nästan dubbelt så många amningstunder, och nästan tre gånger så lång tid vid bröstet under natten.

Neurologiskt utvecklas den mänskliga hjärnan långsamt jämfört med andra däggdjur. De flesta andra däggdjur blir också fullvuxna inom ett år, medan det hos människan dröjer 14-17 år. Därför behöver människobarnet också mycket mer omvårdnad och närhet menar McKenna.

I sina studier av sovande mödrar och barn videofilmade McKenna mödrar och barn som sov tillsammans och mätte bl.a. deras andetag och puls. Han kom fram till att moderns och barnets sömncykler följer varandra. I sömnen är barnet uppmärksam på moderns rörelser och modern i sin tur tröstar och rör vid sitt barn. Därmed ser hon till att hålla igång barnets andning vid andningsuppehåll och därmed minska risken för plötslig spädbarnsdöd. McKenna hävdar att spädbarn "lär sig att andas" under nattens närhet till modern genom att höra hennes andetag. McKenna menar också att hans undersökningar visar att själva närheten och ljuden från modern har också en positiv effekt på barnets andning och hjärtfrekvens.

Utifrån sina studier drar därför McKenna slutsatsen att det är viktigt att relationen mellan mödrar och barn respekteras som en livsnödvändig relation, samt att det är viktigt att de får sova tillsammans på natten.

av Cecilia Moen

Att lära sig att sova gott

McKennas forskning kring sömn tyder på att närhet under natten uppfyller flera biologiska behov. Men närhet under natten kanske också har andra positiva effekter förutom de biologiska.

Då har barnet möjlighet att få en stark anknytning till andra familjemedlemmar. Fadern som kanske måste vara borta mycket på dagarna finns där under 7-8 timmar att både lukta och lyssna på och syskon får en lugn stund tillsammans.

Vidare kan man fundera kring det här med att barn lär sig hur man gör från vuxna. Visst måste det gälla sömn också? Lär vi oss att sova gott hos någon vi älskar måste detta påverka vår förmåga att sova gott som vuxna. Att kunna sova tillsammans med andra är en viktig social förmåga. Att kunna sova gott är en viktig förmåga överhuvudtaget som alla med sömnproblem kan intyga. Det lustfyllda i att sova är en viktig sak vi kan lära våra barn genom en så enkel sak som att bejaka deras behov att få vara tillsammans med oss även på natten.