Förutom hans mer kända bok om selektion skrev Charles Darwin även bl.a. om känslornas betydelse för överlevnaden samt vad ansiktsuttryck betydde. Han utgick ifrån att ansiktsuttryck var funktionella och gav evolutionära fördelar - t.ex. förvåning spärrar upp ögonen som gör det lättare att se på långt håll.

Ansiktsuttryck är en social signal till andra och/eller hjälper oss uppmärksamma vår omgivning.

Forskarvärlden trodde dock länge att ansiktsuttryck är inlärt från den kulturen man är född i. Som bevis pekade man bl.a. på att man i vissa kulturer ler när man är ledsen.

Paul Ekman var antropologen som också trodde att ansiktsuttryck var inlärda, men han kom istället att bevisa Darwins tes. På 1960-talet reste han till folkslag som levde på stenåldersvis och upptäckte att människor, oavsett kultur, uppfattar ansiktsuttyck på samma sätt. Han visade också att människor har svårare att tolka vissa uttryck än andra, oavsett kulturell bakgrund.

Vidare fann han att:

• människan kan göra tusentals olika ansiktsuttryck
• blinda från födelsen har samma repetoar av ansiktsuttryck som seende
• ansiktsuttryck är kopplade till känslor. Om man tvingar musklerna att göra ett uttryck, kan man skapa motsvarande känslor i kroppen
• det är svårare att kontrollera ansiktsmuskler än övriga kroppsmuskler
• människan har mängder med olika sociala leenden, men bara ett äkta leende*

Paul Ekman visade också att efter de spontana ansiktsuttryck människan gör, kan hon lägga andra ansiktsuttryck. Det är i dessa tillrättalagda uttrycken man ser kulturella skillnader.

Det som händer är att en person först visar sitt spontana, äkta, ansikstuttryck i en bråkdel av en sekund (den går inte att förtrycka) och sedan visar det kulturellt accepterade ansiktsuttrycket.

Det tillrättalagda uttrycket kommer framförallt när människor uppfattar sig själva som betraktade av andra. Däremot när människor har smygfilmats när de t.ex. ensamma tittat på tv, har man sett att de låter de spontana ansiktsuttrycken dröja kvar i ansiktet.

Olika kulturer förtrycker olika ansiktuttryck och variationer inom de västerländska kulturerna är också stora. Vilka ansiktsuttryck som ska förtryckas eller dämpas och när man ska göra det, lärs in under barndomen.

Barnet

Spädbarnet föds med en inneboende förmåga att förstå många ansiktsuttryck. Analyser av rörelserna i ansiktsmusklerna hos spädbarn visar att de börjar tidigt uppvisa sociala leenden, men att äkta leenden ser man hos spädbarn när de uppmärksammar sin mamma eller annan nära vårdare. Inlärningen av kulturella ansiktsuttryck börjar tidigt och består av imitation av de ansiktsuttryck barnet ser omkring sig.

Fundering för föräldrar

I sitt arbete har Paul Ekman testat västerlänningar på förmågan att förstå ansiktsuttryck och upptäckt att många människor idag är mycket osäkra på vad de ser, eller t.o.m. blandar ihop vitt skilda känslouttryck som avsky och glädje.

Kanske tappar många västerlänningar förmågan att lita på sin egen tolkning av ansiktsuttryck redan som småbarn? Det är förvirrande för barn när det påklistrade kulturella ansiktsuttrycket säger emot både det som sker och det äkta ansiktsuttrycket som syntes i ett kort ögonblick.

Som förälder kan man tänka på värdet av att vara äkta med sitt barn - att inte medvetet släta över sina ansiktsdrag eller visa falsk glädje. Genom att vara äkta och låta ansiktet "göra sitt jobb" blir det lättare för barnet att lära sig samspel. Inte heller ska man vara orolig för att ha ett neutralt ansiktsuttryck. Ett neutralt ansiktsuttryck säger att allt är OK. Sociala leenden kan däremot ge budskapet att man inte är nära.

Nappanvändning kan hämma barnets spontana ansiktsuttryck, försvåra för kommunikationen mellan föräldrar-barn samt försvåra för barnets möjligheter att imitera ansiktsuttryck. En napp kan ersätta bröstet när man inte kan/vill amma, men när ett barn är upptagen vid bröstet/med nappen kan man gärna vänta med att samspela tills barnet är klar.

av C Moen

*Ett äkta leende innebär att ögonmuskeln drar ihop sig så att både de övre och undre ögonlocken trycks ihop. Förutom ögonmuskeln innebär ett leende också att kinderna höjs. Läpparnas form kan variera. Sociala leenden saknar rörelse av hela ögonmuskeln. Cirka 10% av befolkningen kan viljemässigt tvinga fram ett äkta leende.