|
Modern hjärnforskning har visat att
människan får lyckokänslor vid två olika
tillfällen och på två olika sätt. Dessa
två lyckokänslor kan kallas för glädje och
njutning. Glädje är den lyckokänslan
som uppstår när vi blir medvetna om något
vi vill ha och blir aktiverade och njutning är den
lyckokänsla som kommer när vi tycker om det vi
gör.
När vi känner lyckokänslor
upplevs livet som meningsfullt och enkelt. Glädje kan komma
som ett rus medan njutning kan infinna sig sakta och stillsamt.
Glädje hänger ihop med att
vilja ha något. Evolutionen
har skapat oss att bli motiverade att söka upp det som behövs
för att överleva. Det är vår önskan
som sätter igång lyckokänslan och den styrs av
lustmolekylen dopamin. För att känna glädje måste
vi först bli medvetna om något vi vill ha. Då
tänds delar av vår hjärna upp och vi blir fulla
av det vi kan kalla för förväntan, längtan,
nyfikenhet och drivkraft.
Vid njutning utlöses andra signalsubstanser, opioider. De finns för att göra allt
det som är livsnödvändigt njutningsfullt. Allra
livsnödvändigt för vår djurart är att
äta, fortplanta sig och ta hand om barnen. Dessa aktiviteter
belönar kroppen mer än några andra.
Lycka kan man säga är en effektiv
rundgång mellan glädje och njutning. Vi söker
upp det vi behöver och njuter sedan av det.
 |
En bra bild av denna rundgång är
det lilla barnets lycka över amning. Barnet tultar omkring,
får syn på sin mamma/brösten och ögonen
lyser upp.
Åsynen av mamman (kopplat till ett
inre behov) aktiverar barnet att röra sig ditåt. Glädjeruset
infinner sig och barnet strålar av lycka medan det rör
sig mot sitt mål. |
|
En stund senare har glädjen bytts till
njutning vid bröstet. Barnet är fortfarande lycklig
men på ett annat sätt än strax innan. |
Mycket tyder på att denna positiva
rundgång är människans ursprungliga vardagstillstånd.
I vår kontrollerande kultur hindras ofta barn att fritt
få följa sina egna impulser och glädjen/drivkraften
förbytts till försiktighet och osäkerhet. Istället
för att dopamin får fritt spelrum, släpper hjärnan
en dämpande signalsubstans som motverkar det, en signalsubstans
som bromsar och "säger" du kan inte få
det du vill ha.
Kommentarer som akta dig!, nej
du får inte och sluta upp med det där fungerar
alltså som glädjedämpare. Det syns i barnets
ögon som med tiden tindrar alltmer sällan.
Njutning är kroppens signal att det
som sker ska fortsätta. När njutningen slutar infinna
sig är det ett tecken att kroppen har blivit "mätt".
Forskning har t.ex. visat att njutning över mat är
allt annat än lyx, det är kroppens sätt att styra
energihushållningen. Följs lusten får kroppen
i sig rätt mängd föda.
Genom att förstå skillnaden
mellan glädje och njutning och att de kompletterar varandra,
får man en bra modell att förstå saker som varför
småbarn kan bli så glada för julklappar men
sedan tappa intresset. Det som ger mest lycka är det
som ger upphov till både glädje och njutning
d.v.s våra biologiska basbehov.
Det är med våra sinnen vi får
in den information vi behöver för att bli aktiverade
= uppleva glädje. Ju mer skärpta våra sinnen
är desto mer glädje kan mätas i hjärnan.
Glädje hänger därför också ihop med
att vara närvarande i nuet och helt medveten om det man
uppmärksammar.
Så flödar
lyckan fritt hos småbarn:
- ge barnet fria möjligheter att utforska
och testa sin omgivning
- undvik att förklara allt och förekomma
barnet
- låt det lilla barnet använda
en vuxen som centrum att krypa ifrån och tillbaka till
- undvik som vuxen att initiera samspel
som rör barnets kropp
- gör inte omgivningen "lättare"
för barnet, tex genom att hämta saker åt det,
eller öppna saker åt det, det minskar barnets glädje
- avbryt inte barnets njutning
- följ dagens rytm istället
för fasta rutiner
- hitta "lycko-receptet" för
just din familj, det kan tex vara vilka tider ni mår bra
av att äta och sova
- bekräfta barnet i att stimulera sinnena,
tex genom att lukta en stund på maten innan man börjar
äta. Genom att maximera glädjen inför njutningen
att äta stimuleras en ökad utsöndring av lyckomolekyler,
både dem för gläjde och njutning.
Som förälder kan man också
låta sig inspireras av det lilla barnets förmåga
att känna lycka. Denna förmåga kan tränas
upp när som helst i livet.
av Cecilia Moen
Större barn : I takt med
att barnet växer upp kan det hamna i olika glädjedämpande
miljöer. Genom att hemma fortsätta ge barnet frihet
kan man motverka effekten av dessa miljöer. Ibland måste
barnet göra ingenting en stund för att hitta tillbaka
till sig själv och därför innebär friheten
hemma också brist på påtvingade aktiviteter,
hur välmenande de än är. |