Vilka instinkter har människorna runt ett spädbarn? Har män särskilda instinkter? Är ett barns genetiska föräldrar mer lämpade att ta hand om det än andra?

Vad är instinkter?

Instinkter kan beskrivas som en kedja av händelser i kroppen som utlöses vid särskilda tillfällen. De är impulser, och när dessa impulser följs av kroppen, blir styrkan i dem starkare med tiden. Läs mer här

Genetiska och biologiska föräldrar

De genetiska föräldrarna är de som bidrar med sina gener till barnet. De har inga särskilda instinkter som gör dem mer lämpade att ta hand om sin avkomma än andra individer. Det är nämligen inte genetiken som avgör lusten att vårda, utan biologin.

I kort kan man säga att gener är det potential kroppen har, medan biologi är det som kroppen uttrycker. Förekommer ett spädbarn i ens närhet tar biologi över oavsett den genetiska relationen till barnet.

Detta särdrag har människan gemensamt med flera andra primater. Det är alltså spädbarnet som ger upphov till de biologiska impulser som styr vår omvårdnad och detta gäller för både kvinnor och män.

Därför borde det egentligen heta genetiska föräldrar om dem som bidrar med generna och biologiska föräldrar om dem som vårdar barnet. Dessa biologiska föräldrar är oftast av olika kön, men de kan vara av samma kön, de kan vara fler eller färre än två individer och de kan vara av markant olika åldrar eller tillhöra samma familj men olika generationer. Hos stamkulturer kan alla vuxna inom stammen vara ett barns biologiska föräldrar.

Modersrollen, den enda roll som duger i relationer till spädbarn under de första månaderna, spelas instinktivt av fäder, andra barn och vem som helst som har att göra med barnet ens för ett ögonblick. Jean Liedloff, om första tiden

De genetiska föräldrarna tros dock ha en stark motivation att stanna kvar hos barnet. Motivationen att stanna kvar gör det möjligt för biologin att ta över.

Pappa som genetisk och biologisk förälder

Den genetiska fadern är den som bidrar med hans gener till barnet. Detta genetiska band tros motivera mannen att stanna kvar och ta på sig rollen som pappa. Ny preliminär forskning av ansiktsdrag av ettåringar visar också att de är mer lika sina fäder, än mödrar. Denna likhet tros också motivera den genetiska fadern att stanna kvar.

Den biologiska fadern är den som vårdar barnet. Barnets närhet ger upphov till lusten att beskydda, fortsätta att vara fysiskt nära och se till att barnets olika behov blir tillfredsställda. En man blir en biologisk förälder genom att fysiskt befinna sig i närheten av barnet och låta sig bli påverkad av det.

Män som stannar kvar

Förutom den genetiska fadern finns det andra män som är särskilt motiverade att stanna kvar i barnets närhet. Det gäller tex barnets morbror, som delar många av barnets gener.

Män som haft sexuellt umgänge med den genetiska modern tros också ha ökat intresse av att stanna kvar. En del forskare tror att denna motivation är det som drivit fram parförhållanden. Andra tror att parförhållanden är ett kulturellt fenomen och pekar på att många primathonor använder sig av olika strategier för att knyta hanar till sin avkomma, strategier man återser i olika mänskliga samhällen.

En sådan strategi är att kvinnan har sexuellt umgänge med flera män som senare blir motiverade att vårda hennes barn på olika sätt (t.ex genom att bidra med mat eller umgås med dem under uppväxten/lära dem färdigheter). Sexuellt umgänge tros därför vara en motivationsfaktor, även när mannen inte är den genetiska fadern.

Mamma som genetisk och biologisk förälder

Den genetiska modern är den som är mest lämpad att vara den biologiska då hennes förutsättningar är bättre (barnet känner igen hennes miljö och hennes bröst är färdiga för amning). Men under de första tre dygnen efter födelsen har den nyförlösta kvinnan möjlighet att välja bort barnet, något som är unikt för människan (de flesta däggdjur kan återabsorbera eller fördröja oönskade graviditeter).

Varför människan skiljer sig på denna punkt är forskarna ännu inte överens om, men en anledning tros vara att människan som djurart har tjänat på att bedöma barnets överlevnadschanser så sent som möjligt. Efter cirka 3 dygn är det svårare för den genetiska mamman att välja bort barnet, de biologiska impulserna att vårda har då börjat ta över. Om den genetiska modern väljer bort barnet, kan en annan kvinna ta över hennes roll som biologisk mamma.

Andras relation till den biologiska mamman

Den biologiska mamman uppfattas inte av spädbarnet som en individ, utan som en miljö.

När pappan (eller partner/andra individer) samverkar på ett positivt sätt i denna miljö, uppfattas han av spädbarnet som en del av den. Pappans relation till mamman är därför viktig och hans stöd och hjälp, även när den är riktad till mamman, verkar för att ge spädbarnet en bra livsmiljö.

Prolaktin

Prolaktin styr lusten att vårda och skydda barnet. Prolaktinnivåerna ökar hos båda könen när de blir biologiska föräldrar. Den nyblivna biologiska mamman kan få starka aggressiva känslor som en del forskare tror är en rest från en tid då det gagnade henne att undvika andra för att öka hennes avkommas överlevnad. Denna aggression förträngs i de flesta kulturer idag, då aggression inte ses som "kvinnligt".

Prolaktinet ökar alltså även hos män och kan göra dem aggressiva mot besökare. De kan också uttrycka denna aggressivitet på sätt som är godtagna av kulturen, tex genom att arbeta mera.

(Se artikel om prolaktin under Hälsa i menyn ovan)

Den första tiden (0-6 mån)

Det nyfödda barnet väcker starka vårdkänslor hos den som blir dess biologiska moder, vårdkänslor som omvandlas till konkreta handlingar som fysisk närhet och amning. När spädbarnet sedan utvecklar sina särskilda bebis-egenskaper, ökar vårdkänslorna också hos andra än modern. Egenskaperna är: stora runda ögon, leenden, mjuk len hud och speciell lukt. När dessa egenskaper framträder varierar från barn till barn, en del har det redan vid födelsen, andra spädbarn utvecklar dem först efter några veckor eller några månader.

Spädbarnet tros ha två sorters skrik, ett som bara den biologiska modern reagerar på, och ett som andra runt omkring barnet reagerar på, och som ofta innebär att de får lust att föra barnet tillbaka till den biologiska modern.

Första tiden hos naturfolk

Normalt är att spädbarnet är hos modern större delen av dygnet de första 4-6 månaderna. Män är dock närvarande hela tiden runt och omkring modern. De sträcker gärna fram armarna och vill hålla barnet mer och mer i takt med att det blir äldre. Andra kvinnor är också närvarande och i en del kulturer börjar andra kvinnor hjälpa till med amning efter ett par månader.

Hos de naturfolk där man observerat den nyblivna pappans beteenden är variationerna stora. Hur mycket ett barn under sex månader hålls av pappan varierar. Det antropologer har observerat är allt från 1 timma till 5 timmar per dygn. Genomgående är att barnet lämnas snabbt tillbaka till mamman när det signalerar efter bröstet. Oavsett hur ofta spädbarnet hålls av pappan, är pappan inom syn- och hörhåll från barnet större delen av tiden, dvs han är ständigt en del av den miljö som barnet befinner sig i.

Från sex månader och framåt

Runt 5-8 månader börjar barnet skapa individuella relationer. Det är nu pappa, mamma och andra blir individer och barnet vänder sig allt mer spontant utanför dess ursprungliga miljö vid bröstet.

Om pappa rollen bland olika djur har Jeffrey Masson skrivit om i sin bok The Evolution of Fatherhood. Boken avslutas med hans funderingar om vilka färdigheter mänskliga föräldrar har. Hans lista om människan är följande:

Vi är evolverade att resa med våra barn och bära dem när de är små

Vi är evolverade att sova med våra barn Vi är evolverade att ge vår avkomma mat när de är hungriga där bröstmjölk är den överlägsna födan under de två första åren Vi är evolverade att svara på ett spädbarns gråt ögonblickligen Män är särskilt evolverade att leka med barn (gärna i flera timmar varje dag) Vi är evolverade att resa med våra barn och bära barnen när de är små Vi är evolverade att tillbringa vår tid utomhus, i naturen.

av Cecilia Moen