Hur gör man om man vill ge det lilla barnet en upplevelse av rörelsefrihet, men är omgiven av trafik?

En naturlig impuls hos ett litet barn när en bil närmar sig är att springa undan. Denna impuls kan man värna om genom att själv alltid bete sig försiktigt och vaket i alla trafiksituationer. Om man som vuxen står och gungar på trottoarkanten eller korsar gatan innan bilar stannat till vid övergångsställen, får barnet en felaktig bild av trafikens faror. Alla bilar som rör på sig utgör fara. Försiktighet kan gärna visas även runt stillastående bilar.

Samspelet mellan föräldrar och barn bygger upp förväntningar på hur livet ser ut. Genom att föräldern beter sig på ett visst sätt, så väcks förväntningar i barnet om att det ska fortsätta att se ut på det sättet. Tex om föräldern alltid plockar upp barnet vid trottoarkanten kommer det byggas upp en förväntning om att barnet alltid bärs över gatan. Det gör att man när man är ute och promenerar kan lita på att barnet inte springer ut på gatan utan väntar vid trottoarkanten. Men det är viktigt att komma ihåg att barnet har inte lärt sig trafiken. Vad barnet har lärt sig är hur det ska bete sig i samspelet med föräldrarna. Om andra vuxna har hand om barnet kan samma barn bete sig på ett annat sätt (se gärna tidigare artikel Liedloff: Förväntningarnas roll).

Man kan också markera för barnet hur långt det kan röra sig inom ett angivet område genom att från den stund barnet börjar gå alltid plocka upp det i samband med att det rör sig utanför detta område. Det kan tex vara en park man besöker regelbundet, eller området runt den egna bostaden.

Det är en bra idé att utveckla ett antal handsignaler som är tydliga och som används istället för verbala förmaningar. En enkel sådan är att lyfta handen och visa handflatan som stopp signal. En arm som pekar mot marken brevid en ger signal om att barnet ska röra sig närmare vid fara. Saknas trottoar, kan en arm som svängs parallet med vägen användas som påminnelse om att man ska hålla sig till vägkanten. Säg barnets namn så du får dess uppmärksamhet och visa signalen. En stor fördel med icke-verbala signaler är de är tydliga och också mer starka än verbala, då rösten avslöjar eventuell rädsla. De kan visas snabbt och uppfattas snabbt av barnet.

Alternativ till vanliga verbala tillsägelser (för lite större barn):
Stanna vid trottoarkanten (istället för spring inte i trafiken)
Gå på gräset (istället för gå inte mitt i vägen)
Nu kommer en bil (istället för akta dig!)
Stå still brevid mig (istället för akta dig!)
och så vidare. Det viktiga är att ge barnet tydlig information som säger till barnet vad det ska göra eller gör det uppmärksam på en konkret fara.

av Cecilia Moen