Mammans kropp är det lilla barnets bästa uppväxtmiljö, hävdar läkaren Nils Bergman, som är verksam i Sydafrika. Där får det mat, värme och skydd, och då kan hjärnan utvecklas på rätt sätt. Att amma barnet för sällan och lägga det för sig själv efter amningen kan orsaka kolik, menar Bergman.

Mammans hud spädbarns naturliga miljö

Nils Bergman vill sätta in amningen i ett större sammanhang för små barn och han utgår från ett biologiskt perspektiv.
- Barnets beteende betingas, eller bestäms, av miljön. Denna kan vara av godo eller ondo. För ett barn är mamman den goda miljön. Barnet är helt beroende av att vistas i den goda miljön hela tiden, poängterar han.

Protest- och förtvivlanbeteende

Att inte vara på mammans (vårdgivarens) nakna hud är, menar Bergman, inte bara ett "icke-beteende" utan medför ett tillstånd av patofysiologisk stress, hos friska, fullgångna barn såväl som hos förtidigt födda. Liksom andra däggdjursungar som flyttas från sin naturliga miljö, reagerar människobarn med protest och förtvivlan. I protestbeteendet försöker barnet intensivt att återupprätta kontakten med sin rätta miljö t ex genom att skrika. Därpå följer förtvivlan-beteendet, som går ut på att individen drar sig tillbaka och koncentrerar sig på att överleva, med lägre kroppstemperatur och hjärtfrekvens samt kraftigt höjda halter av stresshormoner.

Återförenas barnet med sin rätta miljö mamman så går
temperatur och hjärtfrekvens snabbt upp till normala nivåer igen.
Människobarn är biologiskt extremt omogna när de föds. Att människobarn föds så omogna beror enligt forskarna på att vidden i födelsekanalen genom bäckenet begränsades i och med att våra förfäder började gå upprätt på två ben, samtidigt som hjärnans volym blev allt större. Den evolutionära lösningen blev att barn fick födas tidigare och därmed mera omogna.

Trots sin omogenhet kan alltså människobarn i sin rätta miljö, dvs på moderns bröstkorg, ta vara på sig själva, menar Nils Bergman och hänvisar bland annat till Ann-Marie Widströms m fl forskning som visar att nyfödda friska opåverkade barn utan hjälp kan kravla sig fram till en bröstvårta och börja suga.

Rätt miljö innebär också fri amning.

- Barn sover i cykler om 1-1,5 timme. Även om barnet sover, registrerar hjärnan om det är i rätt miljö, säger Nils Bergman.

- Visst kan barn sova i längre perioder, men då är det inlärt.
Kolik kan enligt Nils Bergman bero på för mycket mat på en gång, eller på avstannad matsmältning. Enligt honom är det naturliga att barn som äter i snitt var 90:e minut får i sig 30 ml ­ vilket i sin tur motsvarar volymen av en utdrivningsreflex. I amningsrådgivning talar man ju annars om flera utdrivningsreflexer vid samma amningstillfälle, men detta är alltså enligt Bergman ett utslag av att barnet äter för sällan och för mycket på en gång.

-Dag ett när barnet föds rymmer magen 5 ml. Dag sju rymmer den 30 ml. Fylls magen med mer än 30 ml, kommer det antingen ut endera vägen eller stannar kvar i magen. Då sträcks magsäckens muskler ut och det ger kolik, förklarar Nils Bergman och formar en tänkt magsäck med händerna.

Separeras barnet från mamman efter att det har ätit, stiger dess halter av stresshormoner och matsmältningen stannar av, vilket också kan orsaka kolik.

-Metabolismen är helt beroende av att att barnet inte separeras från
mamman.

Hjärnans utveckling gynnas av hudkontakt

Den största vinsten för barnet med att vistas hud mot hud med mamman dygnet runt och ammas fritt menar Nils Bergman dock är hjärnans utveckling. Barn föds med maximalt antal synapser, dvs kontakterna mellan nervcellerna. Nervbanor bildas mellan de synapser som används, och oanvända synapser dör bort. Redan vid sex månader är alla hjärnceller färdigbildade. Därefter är
kopplingarna, nervbanorna, det viktiga. Dessa nervbanor kan vara stressbanor eller nöjesbanor beroende på vilken miljö barnet vistas i.

-Använder barnet stressbanorna så tillbakabildas nöjesbanorna.
Stressbanorna permanentas sedan för resten av livet. Man talar om hjärnans plasticitet, att hjärnan kan kompensera olika förluster, men det gäller inte dessa grundläggande nervbanor. Hjärnan är ett bio-socialt organ. Den är främst till för att bilda och upprätthålla förhållanden. Får den inte göra det från början så blir det en dissociation. Det ger en defekt mental hälsa som påverkar individens förmåga att bete sig olika i olika miljöer, förklarar Nils Bergman.

De första åtta veckorna är hudkontakten den viktigaste stimulansen för
hjärnans utveckling. Nils Bergman kallar det ett krav för att de grundläggande strukturerna i hjärnan ska kunna utvecklas på ett friskt sätt. Därefter är det ögonkontakt och bärande som hjärnan behöver.
I perioder då barnet har det svårt blir det åter viktigare med hudkontakt.

-När mina egna barn var små och hade öroninflammation sov de bäst om de fick ligga mot min bröstkorg. Det var säkert bra på flera sätt, konstaterar Nils Bergman.
-Det vi gör vid födseln och veckorna därefter påverkar oss för resten av livet. Nu har vi en uppfostran av barn som är patologisk.

I Sverige hör man ofta uppfattningen att barn måste ligga på golvet för att träna ryggen. Nils Bergman kommenterar med skärpa, på engelska:
-What is common, is not normal. Det vill säga, vanligt är inte detsamma som normalt. Ett buret barn utvecklas på ett annat sätt än ett barn som fått ligga mer, men hur det skulle kunna skilja sig åt är helt ointressant, menar Nils Bergman. Det är det färdiga resultatet som räknas.

Nils Bergman grundar sitt resonemang på en review av Allan Schore i Infant Mental Health Journal 2001 och och jämför detta med hur vi tar hand om våra nyfödda i västerländsk neonatalologi. Innebörden i Nils Bergmans resonemang är alltså att så gott som alla vi som är födda och uppvuxna i västvärlden under de senaste decennierna inte har nått vår fulla potential.

-Mammor i dag har tappat sina instinker och nedärvda beteenden från sina mammor. Det behövs stöd för att återfinna dessa instinkter, stöd för att handla efter dem, och stöd för att göra det rätta i ett samhälle som inte förstår eller har det kulturella minne som behövs. Det behövs stöd för att klara oavbruten och kontinuerlig hudkontakt, även om stödet innebär att pappa eller någon annan tar ett pass med hudkontakten. Detta stöd omfattar också graviditeten och förlossningen, doulaprincipen och active birth-erfarenheten, avslutar Nils Bergman.

av Marit Olanders
Denna artikel är en förkortning av en artikel tidigare publicerad i Amningsnytt, december 2004.

Läs mer om Nils Bergman på hans hemsida, www.kangaroomothercare.com

Se också tidigare artikel om Nils Bergman: Spädbarnets rätta miljö- där är babyn inte hjälplös