I Sverige fokuserar föräldrar till stor del på vad saker heter och ordet "titta" är en av de första orden de flesta svenska barn kan. Att bara visa barnet en lampa utan att säga -Lampa, titta lampa räknas knappast som kommunikation i Sverige, skriver Karin Norman i Kulturella föreställningar om barn.
-Vad är det? -Vad heter det? -Vad är det för färg? speglar hur vår kultur sätter stort värde på klassificerandet, på ordnandet av saker efter deras egenskaper. Även småbarn som inte kan räkna ges frågor som -Hur gammal är du?.

Barncentrerade kulturer

I icke-jämställda, barncentrerade kulturer, som Sverige, försöker vuxna räkna ut hur barnet vill ha det, och försöker ordna saker så att det ska tilltala barnet. Språkmässigt innebär det bl.a. att den vuxne gör miner till barnet, ställer frågor, och svarar på de egna frågorna. Den vuxne anpassar sitt språk efter vad den vuxne tror att barnet förstår. Föräldern kan till exempel säga -Banan? Vill du ha en banan? Ja, du vill ha en banan.
Föräldern pratar till barnet, svarar åt barnet och tittar barnet mycket i ögonen. Ett mönster av hur man kommunicerar grundläggs. Med lite större barn fyller vuxna gärna i barnets meningar eller säger mmm även när de inte förstår eller hör vad barnet säger.

Jämställda kulturer

Hos jägar/samlarfolk och jämställda traditionella kulturer ses barnet som en fullvärdig medlem av gruppen. Språket är något viktigt och barn får från första stund höra alla nyanser och uttryck som finns. I många kulturer tittar man inte spädbarn i ögonen eller talar direkt till dem, förrän de är lite större. Vuxna kan förkorta sina meningar till småbarn, men de förändrar inte sitt språk när de talar till dem eller censurerar det de säger inför barn. Man utgår ifrån att barn snappar upp det barn behöver förstå. Förmågan att beskriva det man tänker och behöver har en mycket stor social betydelse. Man utgår aldrig ifrån att man vet vad den andra känner eller tänker. Vuxna fyller aldrig i barnens meningar. Istället lyssnar de uppmärksamt och frågar när något är otydligt. Genom att barnet tillbringar sin tid med gruppen lär det sig också att kommunicera som en gruppmedlem.

Några funderingar

Vad kan en västerländsk förälder lära sig av hur man gör i jämställda kulturer? Kanske det viktigaste är att se att vår kulturs barncentrering även sker på det språkliga planet. Förmågan att lära sig ett språk är inbyggd i hjärnan på samma sätt som förmågan att lära sig övrigt samspel. Genom att se barnet som en jämställd person kommer man kommunicera på ett annat, rakare sätt även om man väljer enklare ord medan man gör så. Man kan också släppa på de pedagogiska krav som eventuellt finns - studier visar att barn som medvetet tränas i att tala, varken talar tidigare eller talar bättre, än övriga barn. Däremot finns det gott om belägg att det sättet man talar till barnet är avgörande. Barn som mest får kommandon "gör så" eller "gör inte så" får ett mindre ordförråd som vuxna. Barn som får delta eller lyssna på varierande samtal får ett bredare ordförråd.

av Cecilia Moen