ABC Nättidning för nyfikna föräldrar

 

 

Arkiv

tillbaka till föräldraskap

oktober 2002

Behöver barn uppfostras?

Idag talas det ofta om att föräldrar måste "våga sätta gränser". Tanken är att dagens föräldrar är rädda att uppfostra barn. Men behöver barn uppfostras?

Svaret är egentligen nej om de förutsättningar människan behöver för att må bra är uppfyllda. Om barnet föds in i en stam där alla medlemmar välkomnar det, och där alla vuxna medlemmar uppför sig enligt de regler deras stam har, behövs sällan tillsägelser om vad som är rätt eller fel beteende. Barnet ser ju hela tiden runt omkring sig vad som är korrekt socialt beteende och barnets sociala natur härmar det beteendet. Att det fungerar kan många antropologer som besökt diverse naturfolk intyga. Jean Liedloff skriver t.ex. i boken Kontinuumbegreppet:

Att bestämma vad en annan person bör göra ingår inte i yequanas [ett naturfolk] förråd av beteenden, vilken personens ålder än är. Man är mycket intresserad av vad var och en gör, men har ingen lust att påverka - för att inte tala om tvinga - någon.

Varför uppför sig då inte västerländska barn om de inte "får gränser"? Kanske ett av problemen i vår kultur är att vuxna inte alltid beter sig på ett respektfullt sätt. Och en viktig inlärningsperiod - första året - går delvis förlorad för många barn som inte bärs och då får på nära håll observera hur vuxna gör. Vi har heller inte samma mångfald av berättelser som beskriver, på ett sätt som småbarn kan ta till sig, hur en människa ska vara.

Många föräldrar kanske drivs också av rädsla i sitt föräldraskap. Rädslan att inte duga som gör att de blir barncentrerade och försöker vara barnet till lags. Rädslan för konflikter som gör att de inte säger ifrån när barnet gör något som är fel. Rädslan att förlora barnet som gör att de överbeskyddar barnet. Dessa rädslor motverkar barnets inlärning av hur världen fungerar och vad som är korrekt socialt beteende.

Tips för tiden med små barn

Försök att se barnet som en fullvärdig, egen individ med ett fullt utvecklad känsloliv. Försök att förhålla dig till barnet, såsom du skulle göra till en god vän som är på besök hos dig för första gången och som kanske behöver lite hjälp med att veta hur du tycker om att göra saker i ditt hem.

  • Undvik att säga nej om prylar. Ställ undan de prylar du inte klarar av att se ditt barn hantera. Barn är olika i fingerfärdighet, men många barn under året kan hantera saker varsamt om de tillåts att göra det från början. Lita på barnet.

  • Undvik att vara barncentrerad utan försök att leva ditt liv, med barnet närvarande. Gör varken mer eller mindre än vad barnet behöver hjälp med. Om barnet slänger något på golvet, plocka inte upp det och ge det till tillbaka till barnet, för barnet kommer uppfatta det som en lek och fortsätta att slänga. Om barnet pekar på något, utgå inte ifrån att barnet vill ha saken och att du måste hämta det. Det kan lika gärna vara så att barnet vill bara veta vad det heter. Påminn dig själv om att du inte finns till för barnet. Du finns till för dig själv. Tänk på att allt du gör skapar ett mönster av förväntningar hos barnet att "så gör mamma/pappa". Var dig själv, så slipper du leva upp till några förväntningar senare.
    Och glöm inte att göra roliga saker tillsammans med ditt barn, roliga saker som du också gillar!

  • Undvik att hindra barnet på upptäcksfärd. Precis som en kattunge klarar ett litet barn av sin omgivning om barnet tillåts från början att utforska världen fritt. Lita på barnet.

  • Var fysiskt nära när du lär barnet något Vill du förklara eller visa barnet något, ha gärna barnet på höften. Är barnet van vid att bli buren fungerar det som en signal och barnet blir passiv och observant. Närheten gör också inlärningsstunden behaglig och därför mer effektiv. Om barnet inte vill vara på höften just då, är det en signal till dig att det inte är rätt tillfälle.

  • Undvik att rycka bort barnet från det som fångat dess intresse Om barnet håller på med något som du vill stoppa, försök att lugnt plocka upp barnet på ett självklart sätt, som om ni ska iväg någon annanstans. Sätt barnet på höften och gå gör något annat eller visa barnet rätt sätt att hantera saken.

  • Säg nej som om det är svaret på en fråga Om barnet gör något som är socialt inkorrekt, säg nej som om barnet ställde frågan "är det rätt att göra så här?" Då får du ett bra tonfall på rösten. Använd gärna kroppen mer när du talar. Vill du tex att barnet ska sluta med något, säg gärna stopp och sätt upp handen samtidigt. Stopp betyder något annat än nej, och många gånger passar det bättre in på situationen. Men det är inte orden som är viktiga utan ditt tonfall och kroppsspråk.

  • Försök att ändra sånt som inte fungerar Ibland upptäcker man att en situation inte fungerar alls. Tvinga inte dig själv och barnet att genomlida en slitsam situation om och om igen. Leta efter alternativ. Be andra föräldrar om idéer när dina egna tryter.

  • Var tålamodig med dig själv. Vi lever i en maktstruktur och den försvinner inte över en generation. Den press man kan känna som förälder, inifrån sig själv och från omgivningen, gör att man inte alltid beter sig som den förälder man önskar vara. Sådana dagar kan det vara bra att pyssla om sig själv.

  • När du är rädd ring en vän eller skriv dagbok. Det kan hjälpa mycket att lufta rädslan. Om man undviker att vara barncentrerad och sysselsätter sig med sitt eget liv, är det också mindre risk att man känner oro och rädsla för allt barnet hittar på.

tipsen kommer från Jean Liedloff, föräldrar som följt hennes råd, mm.

Läs mer med Liedloff: att undvika en barncentrerad vardag

Läs mer med Liedloff: förväntningarnas roll

av Cecilia Moen 

tillbaka till föräldraskap

 

 

 

 

 

 

© 2007 Cecilia Moen. Material får endast användas under vissa villkor - läs mer här