|
Människan är unik bland
djuren med sin förmåga att gråta. Gråt är ett sätt
att bli av med stress i kroppen. Tårar som framkallas av
grus i ögonen eller skuren lök skiljer sig från
tårar som uppkommer vid starka känslor. I känslotårar
finns mängder av prolaktin, samma hormon som stimulerar
mjölkproduktion, har forskare upptäckt. Känslotårar
har också mycket högre halter proteiner och olika
hormoner, bl.a stresshormoner. Förmågan att gråta
tros ha uppkommit under vår evolution som svar på
den stress vår alltmer komplicerade djurart kunde råka
ut för.
Föräldrar lär sig att tolka
sitt barns gråt och finna lösningar för att göra
barnet nöjt igen, men ibland kan man inte hitta problemet.
Kanske är det då så att barnet behöver
gråta menar Vimala Schneider Mcclure, författare till
bl a böcker om spädbarnsmassage.
Hon menar att en del av dagens föräldrar
kan vara rädda för gråt, en följd av att
de själva ofta lämnades ensamma och kanske grät
sig själva till sömns. Spädbarnets gråt
väcker upp gamla smärtsamma minnen som förälderna
kan ha svårt att hantera. De kan då känna starkt
att de måste tysta barnet tex genom att distrahera barnet
med leksaker eller genom att hysscha barnet. En del kan även
använda bröstet eller något annat gott för
att få barnet att glömma bort att det är ledset.
Andra vanliga sätt att få tyst på spädbarn
är att gunga dem upp och ner, klappa dem rytmiskt på
baken, ge napp och liknande.
Att distrahera eller hindra barnet
från att känna sina känslor är en björntjänst
menar hon. Spädbarn har ett lika
djupt och utvecklat känsloliv som vuxna. Spädbarnet
kan känna svår stress eller djup sorg efter t.ex förlossningen.
Spädbarn som behöver gråta
mår bättre efter gråt, de blir synligt gladare
och äter och sover bättre, menar hon. Men detta gäller
inte om de får gråta ensamma, för att bli lämnad
ensam är i sig en anledning till att spädbarn gråter.
Spädbarn behöver vara i famnen.
Aletha Solther är en schweizisk/amerikansk
psykolog som har skrivit flera böcker utifrån synsättet
att gråt har en terapeutisk verkan (om denna terapeutiska
verkan finns det många olika åsikter kring). Hennes
böcker kan vara till hjälp för föräldrar
som har hindrat sina barn från att gråta så
att de kan ändra de mönster som blivit i deras familj.
Hon går igenom hur man känner igen olika sätt
man kan använda för att tysta barn. Hon har också
tips för hur man kan hantera starka känslor som kommer
hos större barn. Hennes böcker ska kanske läsas
med en viss försiktighet då de har kritiserats bl.a.
för en gammaldags syn på amning.
av Cecilia Moen
Se också personlig berättelse:
Liedloff, Solter, min son och jag |