1992 skrev Laurie Boucke en liten bok om tidig potträning (se tidigare artikel). På allmän begäran har hon nu följt upp det med en 500-sidor lång bok som tar sig an ämnet grundligt. En bok som verkligen förtjänar en plats på alla nyfikna föräldrars bokhylla.

Boucke kallar metoden för tidig potträning, för barnet tränas att kissa och bajsa där föräldrarna anger är en godkänd plats. En del föräldrar håller barnet ovanför toalettstolen, handfatet eller utomhus. Andra använder sig av en liten bytta (se omslaget). De flesta använder sig av en potta när barnet har blivit stor nog att sitta.

I den första delen av boken utgår Boucke från den metod som används i större delen av Asien och delar av Afrika. Hon är noga med att poängtera att detta är en metod som kan användas av de flesta föräldrar, men att det också är något som föräldrarna måste verkligen vilja.

Boken går nogrannt igenom metoden och är full av genomtänkta tips och råd för både de föräldrar som vill prova lite grann och för de som vill försöka att ha helt blöjfria barn.

En förändring sedan Bouckes första bok är att hon idag rekommenderar att man börjar så tidigt som möjligt, gärna direkt efter födelsen. Hon skriver att barnet redan vid 4 månader kan förlora kontakt med sin medfödda medvetenhet kring att tömma blåsa och tarm.

Mer än halva boken är berättelser från föräldrar som själva använt sig av tidig potträning. Många av berättelserna är från USA, men här finns även föräldrar från Europa och andra världsdelar. De personliga berättelserna fungerar både som förebilder och som svar på de frågor man har. En del föräldrar fullföljer potträningen och andra får ge upp av olika anledningar. De ger också en inblick i föräldraskap jorden runt. En mamma från Indien berättar:

Min man Raj hjälpte mig en del med toalett träningen. Vi lever med vår släktingar så jag fick mycket hjälp från mina släktingar också. I Indien ammar vi våra barn och får en känsla för hur lång tid efter en matning en baby behöver gå på toaletten. Mammor vet intuitivt när det är dags att ta babyn till toaletten. Det tar inte lång tid att lära sig detta. Känslan är delvis baserad på hur lång tid som går, men inte på att titta på en klocka. Det handlar mer om att känna att det är dags. Fattiga människor, människor i de lägre klasserna, använder inte klockor. (min övers.)

En amerikansk mamma som adopterade ett barn från Vietnam och som pottränade sitt barn med hjälp från vietnameser berättar:

Jag tog med mig min son till en amerikansk swimming pool på ett hotell när han var 10 månader. På vietnamesiskt sätt var han bar på underkroppen och hade en liten t-shirt på sig för att skydda sig från solen. Några amerikanska kvinnor gick förbi och sa att det var för varmt för honom att ha en t-shirt på sig och att han borde ha en blöja på sig. Jag satte på honom en blöja och tog av honom tröjan. Då kom några vietnamesiska kvinnor gående och blev förfärade över att han satt i en kokhet plastblöja som sög upp vätskor och smuts. De frågade mig hur jag kunde låta honom sitta i solen utan en tröja. Jag tog av blöjan och satte på honom tröjan igen. Ett typiskt exempel på olika kulturella värderingar och tolkningar. (min övers.)

Sista delen av boken innehåller antropologiska texter från många olika kulturer jorden runt. Det här är en kul bok, man kan bläddra i den många gånger. Förhoppningsvis dröjer det inte länge förrän det finns böcker i ämnet på svenska också.

av Cecilia Moen