ABC Nättidning för nyfikna föräldrar

 

 

Arkiv

tillbaka till hälsa

juni 2000

Michel Odent: Primal hälsa

 

Michel Odent kom som kirurg 1962 till en fransk förlossningsklinik, där hans iakttagelser av födande kvinnor ledde honom till att radikalt förändra klinikens sätt att behandla dem. Boken om hans arbete på kliniken (Birth Reborn, 1982) var ett viktigt bidrag i rörelsen mot en naturligare förlossningsvård. Senare mot slutet av 80-talet arbetade Odent åt Världshälsoorganisationen (WHO) med att studera planerade hemförlossningar för att utröna deras säkerhet och jämföra dem med sjukhusförlossningar .

Odent gick vidare under 90-talet till att forska kring det han kallar "primal hälsa" - hälsan hos barnet från ögonblicket det blir till fram till dess första födelsedag. En period på nästan 2 år, som Odent är övertygad om har stor betydelse för resten av individens liv.

 

Hur ofta läser man i en biografi över en känd person hur modern mådde under graviditeten? Hur förlossningen gick?

Hur ofta får vi veta hur länge personen ammades, eller hur han eller hon mådde som litet barn?

Den frågan ställer sig Michael Odent ofta när han i sitt arbete ser vidden av hur behandlingen av spädbarn kan påverka den vuxna individens hälsa - både fysiskt och psykiskt.


Nyfödd och nära mamma. När detta möte bryts kan det påverka barnets framtida hälsa, menar Odent. foto:John McCormick

Idag sysslar Odent bl.a. med att sammanställa forskning i ett flertal områden. Han ställer frågor kring hur barnet påverkas långsiktigt av bl.a. olika förlossningsdroger, olika amningsmönster, vaccinationer, m.m. En del av hans forskningsresultat är väldigt omstridda. Samtidigt har han fått ett antal utmärkelser för sina insatser för kvinno- och barnhälsa.

Livet inpräntas i födelseögonblicket

Bland hans omstridda idéer finns tanken att i födelseögonblicket inpräntas en mängd information som barnet sedan använder som "riktmärken" i livet. En mängd samverkande faktorer (hormoner, endorfiner, m.m.) ser till att barnet är extra mottaglig för sin omgivning den första, korta tiden efter förlossningen. I detta ögonblcik inpräntas hur livet självt ser ut.

Odent ser ett samband mellan barnets första upplevelse och vad det sedan ser som "normalt" i livet. Genom att ta barnet ifrån mamman, mata det med annat än bröstmjölk, mäta, väga eller utforska barnets kropp kan man inpränta i barnet att kultur går före biologi och den enskilda individen. Förekommer smärta under denna tid, kan barnet sedan som vuxen acceptera eller t.o.m. söka upp smärta, då inpräntningen finns att det är "normalt". Odent har i detta sammanhang funnit t.ex. att det finns en korrelation mellan använd förlossningsdrog, och vilken drog som barnet som vuxen kan använda sig av (obs, häri ligger ingen tanke att alla vuxna använder droger, utan att drogvalet kan bestämmas av första mötet med droger).

Odent har också samlat material om hur olika kulturer behandlar den förlösande kvinnan och det nyfödda barnet. Ju mer aggressivt samhället är, desto mer lägger det sig i själva födelseprocessen, t.ex. genom att tvinga kvinnan att föda offentligt och påverka förloppet med mediciner. När barnet kommer ut möts det på motsvarande sätt av våld, som inpräntar i barnet att våld är normalt. Bland nordamerikanska krigarstammar har han hittat berättelser om hur nyfödda pojkar kastades i marken. De som överlevde blev "bra krigare". Odent pekar på liknande berättelser i vår egen kultur där nyfödda har daskats i stjärten, dragits ut med sugklocka, tagits ifrån mamma för en "undersökning" - kort sagt barnet får budskapet att det är vuxna som bestämmer, med våld, och att seperation från mamma är normalt.

Manlig närvaro vid förlossning

Ett annat kontroversiellt område Odent har uttalat sig kring är närvaron av män vid förlossningar. Trots sitt eget arbete som förlossningsläkare och sedan hembarnmorska är han idag skeptisk till att män, i egenskap av läkare eller barnmorska, närvarar vid förlossning. Han undrar om inte detta kan verka negativt på de biologiska processer som sker inom kvinnan.

Han har också ställt sig undrande till om den genomsnittlige västerländska mannen ska närvara vid sin kvinnas förlossning och pekar på att skilsmässosiffror i Frankrike är lägre bland par där mannen inte varit närvarande vid förlossningen. Vild spekulation kring en ren tillfällighet eller intressant iakttagelse? Odent ställer i alla fall intressanta frågor!

av Cecilia Moen

tillbaka till hälsa

 

 

 

 

 

 

© 2007 Cecilia Moen. Material får endast användas under vissa villkor - läs mer här