|
Idag sysslar Odent bl.a. med att sammanställa
forskning i ett flertal områden. Han ställer frågor
kring hur barnet påverkas långsiktigt av bl.a. olika
förlossningsdroger, olika amningsmönster, vaccinationer,
m.m. En del av hans forskningsresultat är väldigt omstridda.
Samtidigt har han fått ett antal utmärkelser för
sina insatser för kvinno- och barnhälsa.
Livet inpräntas i födelseögonblicket
Bland hans omstridda idéer finns
tanken att i födelseögonblicket inpräntas en mängd
information som barnet sedan använder som "riktmärken"
i livet. En mängd samverkande faktorer (hormoner, endorfiner,
m.m.) ser till att barnet är extra mottaglig för sin
omgivning den första, korta tiden efter förlossningen.
I detta ögonblcik inpräntas hur livet självt ser
ut.
Odent ser ett samband mellan barnets första
upplevelse och vad det sedan ser som "normalt" i livet.
Genom att ta barnet ifrån mamman, mata det med annat än
bröstmjölk, mäta, väga eller utforska barnets
kropp kan man inpränta i barnet att kultur går före
biologi och den enskilda individen. Förekommer smärta
under denna tid, kan barnet sedan som vuxen acceptera eller t.o.m.
söka upp smärta, då inpräntningen finns
att det är "normalt". Odent har i detta sammanhang
funnit t.ex. att det finns en korrelation mellan använd
förlossningsdrog, och vilken drog som barnet som vuxen kan
använda sig av (obs, häri ligger ingen tanke att alla
vuxna använder droger, utan att drogvalet kan bestämmas
av första mötet med droger).
Odent har också samlat material om
hur olika kulturer behandlar den förlösande kvinnan
och det nyfödda barnet. Ju mer aggressivt samhället
är, desto mer lägger det sig i själva födelseprocessen,
t.ex. genom att tvinga kvinnan att föda offentligt och påverka
förloppet med mediciner. När barnet kommer ut möts
det på motsvarande sätt av våld, som inpräntar
i barnet att våld är normalt. Bland nordamerikanska
krigarstammar har han hittat berättelser om hur nyfödda
pojkar kastades i marken. De som överlevde blev "bra
krigare". Odent pekar på liknande berättelser
i vår egen kultur där nyfödda har daskats i stjärten,
dragits ut med sugklocka, tagits ifrån mamma för en
"undersökning" - kort sagt barnet får budskapet
att det är vuxna som bestämmer, med våld, och
att seperation från mamma är normalt.
Manlig närvaro vid förlossning
Ett annat kontroversiellt område
Odent har uttalat sig kring är närvaron av män
vid förlossningar. Trots sitt eget arbete som förlossningsläkare
och sedan hembarnmorska är han idag skeptisk till att män,
i egenskap av läkare eller barnmorska, närvarar vid
förlossning. Han undrar om inte detta kan verka negativt
på de biologiska processer som sker inom kvinnan.
Han har också ställt sig undrande
till om den genomsnittlige västerländska mannen ska
närvara vid sin kvinnas förlossning och pekar på
att skilsmässosiffror i Frankrike är lägre bland
par där mannen inte varit närvarande vid förlossningen.
Vild spekulation kring en ren tillfällighet eller intressant
iakttagelse? Odent ställer i alla fall intressanta frågor!
av Cecilia Moen |